vindikta

Det är Antonius Proximo, superbt gestaltad av Oliver Reed i en inte helt okänd Ridley Scott-rulle, som använder de orden när resan till Rom står för dörren.

Passande ord för tillfället. Jag ska nämligen också åka till Rom. Men inte för att slåss mot Scipio Africanus eller ha ihjäl nån kejsare, utan för att se fotboll.

Flyg och hotell är i skrivande stund bokat. Flyg går till Pisa (lutar, remember?), därefter blir det tåg till Rom, och sedan väntar Espresso, Grappa, Bruschetta, Spagetti Vongole och Nastro Azzurro i drivor.



Och du som gjorde det här möjligt; Du är bäst. Och finast.

Detta inlägg hade även kunnat heta "Att bli sambo med Dr Rödljus", men det gör det inte. Ser dock oerhört mycket fram emot detta. Han är nämligen inte bara en trevlig kille, han har en XBOX360 också.

Nowadays kretsar min vardag mycket runt praktiska detaljer angående en resa söderöver. Inte vilken resa som helst, utan en sån där resa som gör det värt att arbeta bort soliga dagar sommaren igenom för att tjäna tillbaka pengarna som gick åt. Detaljerna är, obviously, inte helt klara, men man kan så smått börja ana vartåt det lutar.

Helgen har gått i fattig-hjonets tecken då Nordeas automat först visade fingret och sen slukade mitt kort. Att manuellt hämta pengar på banken gick inte heller då plikten kallade under bankens öppettider. 4 felaktiga kodtryckningar hette det, enligt hon på banken som garanterat sitter ensam i ett hörn i fikarummet för att ingen står ut med hennes förbannade skittrista jävla attityd. 4 st? Själv trodde jag att 3 var den magiska gränsen, men tydligen är det 4. I varje fall i The Land of Bitter, Rude and Loudly-Sighing-at-Your-Every-Word Bank Clerks. Ointressant egentligen, då detta aldrig har hänt. Nåväl, en vecka ska det ta att få ett nytt, så jag räknar med att få det nån gång i månadsskiftet.



Igår vann vi igen. 2-0. City are shit, and that's a fact