vindikta

Att se sitt lag vinna är alltid sweet. Men, likt billig öl, dåliga ursäkter och russin, lämnar det ibland en sur eftersmak.



Anyway, till nånting helt annat. Äta i sängen. Vilken helt fantastisk upplevelse det är! Tänk att få uppleva samma high av att lyckas med bedriften att inte söla på de vita, nytvättade lakanen iallafall en gång om dagen på t.ex. jobbet. Eller... på bussen. Eller varför inte när man är på banken? Jag vet då att jag utan problem tagit bussen till Falköping and back och öppnat bankkonton på löpande band utan problem om nu så vore fallet.

Det absolut svåraste att äta och inte spilla i sängen är sushi. (Nästan) varenda gång är det små soyaspår eller wasabifläckar på mina allt annat än egyptiska bomullslakan. Lika mycket varenda gång går de aldrig bort, så när de kommer ut ur tvättmaskinen ser det ut som om nån klämt en finne över hela vänstra sidan på lakanet.

Det näst svåraste att äta och inte spilla i sängen är för övrigt kinamat. Nånting speciellt verkar det vara över de här asiatiska köken och vår benägenhet att fyra av ett klassiskt, obrytt careface när det helt plötsligt ligger en bit friterad bläckfisk i sötsur sås och simmar 2 cm från sängkanten. Aldrig fan att den ramlar ner på golvet heller. När man däremot tappar en smörgås med leverpastej på, tro fan att den ligger på golvet. Med pålägget nedåt. Friterad bläckfisk ligger alltid åt rätt håll. På lakanet.

På delad 3:e pallplats kommer knäckebröd, shish kebab och choklad.



Sur eftersmak går alltid att bota. Särskilt lätt botas det med att intaga nåt av ovanstående i horisontell ställning imedan sköna toner strömmar ur högtalarna. Och med sköna toner menar jag till exempel den här;