vindikta

Följande historia är något förkortad och berättad från ett mycket subjektivt, betraktande öga:



Det var en gång ett fotbollslag som hette AC Milan. AC Milan var ett riktigt bra fotbollslag en gång i tiden, där den inte helt okända svenska trion Gre-No-Li en gång huserade. Till andra legendarer som passerat revy hos de rödsvarta hör Zvonimir Boban, Demetrio Albertini, Marco van Basten, Ruud Gullit, Franco Baresi och ett gäng till som jag inte orkar länka till. En legend som väldigt i streten fortfarande är den evigt unge Paolo Maldini, som kommer att sluta med fotbollen ungefär samtidigt som truckerkepsar blir hett igen...

Till andra nutida storheter hör t.ex. den bröstkorgsbankande Kaka och mannen som skulle pekat ut Anne Franks familjs gömställe om det betydde att han fick göra 4-0 på Catania, Filippo Inzaghi.

AC Milan har vunnit väldigt många titlar. Genom åren har det blivit i runda slängar 45st sen 1901/02. Well done there..

However, nu på senare tid har AC Milan genomgått en smärre förvandling. Att italienska ligan varit lite av en elefantkyrkogård as of late är inte någon hemlighet, och dessa elefanter är mycket förtjusta i just AC Milan. Bara de senaste säsongerna har elfenbensprydda storheter som Emerson (32), Gianluca Zambrotta (32), Andriy Shevchenko (32), Giuseppe Favalli (37) och Ronaldinho (blygsamma 29), den sistnämnda i tragiskt tidig ålder, dessvärre, travat in på Milanello för att under ett par sista år få uppleva det där mysiga med fotboll, donnas, tiramisu och kanske någon match i Europa.

Många skulle säkert även vilja nämna David Beckham i detta sällskap, men eftersom han bara är på lån och, i dagsläget, snart vänder tillbaka till USA utelämnas han.

Elefanterna som kommer utifrån är dock i gott sällskap. I den rödsvarta truppen finns sedan ett par år t.ex på målvaktssidan Dida (35), Zeljko Kalac (36) och påläggskalven Christian Abbiati (32).

På backsidan hittar vi Paolo Maldini (40, men som sagt, evigt ung), Alessandro Nesta (32), samt Kakha Kaladze (31), och sedermera på mittfältet Massimo Ambrosini (31), Gennaro Gattuso (31) och Clarence Seedorf (32).

I anfallsblocket finner vi Filippo Inzaghi (35). Överelefant och självutnämnd tap-in-direktör.

Imponerande samling, inte sant?

Hur har det då gått för AC Milan och deras elefanter de senaste säsongerna?

Tja, 2006/07 hamnade Champions League-bucklan hos AC Milan. Ett AC Milan som då slutade nätta 36 (trettiosex) poäng efter ligamästarna, lokalrivalerna Inter. Vill man vara näsvis och räkna med AC Milans 8 minuspoäng de fick börja med efter diverse oklara (läs: korrumperade) affärer så blir det 28. Pick your favourite.

Värt att nämnas är att AC Milans finalmotståndare 2007, Liverpool, slutade 21 poäng efter ligamästarna Manchester United samma säsong. Clash of the Champions indeed...

Efter detta har det varit lite mer kämpigt. Säsongen efter fick Rossoneri-fansen nöja sig med Europeiska Supercupen (spelas mellan CL-vinnaren och UEFA Cup-vinnaren) efter seger mot Sevilla, och VM för klubblag efter 4-2 mot Boca Juniors.

Ligaspelet gick... sådär, till Mathieu Flamini's förmodade besvikelse. 21 poäng efter, återigen, Inter som tog ytterligare en scudetto, och i Champions League blev det respass i åttondelsfinalen mot Arsenal, whereas Coppa Italia även den tog slut i åttondelen mot... Catania.

I skrivande stund har AC Milans Coppa Italia-äventyr tagit slut, även detta år i åttondelen, men denna gång mot Lazio, man ligger 11 poäng efter Inter i ligaspelet med 25 omgångar spelade och i den ytterst glamourösa UEFA-Cupen stöttes det på patrull igår, i den tyska formen av Werder Bremen. För övrigt utlösande faktor till detta inlägg.

Well done indeed.



Rubriken till detta inlägg utlovade "andra trevligheter". Det blev visst bara gloating.