vindikta

Följande historia är något förkortad och berättad från ett mycket subjektivt, betraktande öga:



Det var en gång ett fotbollslag som hette AC Milan. AC Milan var ett riktigt bra fotbollslag en gång i tiden, där den inte helt okända svenska trion Gre-No-Li en gång huserade. Till andra legendarer som passerat revy hos de rödsvarta hör Zvonimir Boban, Demetrio Albertini, Marco van Basten, Ruud Gullit, Franco Baresi och ett gäng till som jag inte orkar länka till. En legend som väldigt i streten fortfarande är den evigt unge Paolo Maldini, som kommer att sluta med fotbollen ungefär samtidigt som truckerkepsar blir hett igen...

Till andra nutida storheter hör t.ex. den bröstkorgsbankande Kaka och mannen som skulle pekat ut Anne Franks familjs gömställe om det betydde att han fick göra 4-0 på Catania, Filippo Inzaghi.

AC Milan har vunnit väldigt många titlar. Genom åren har det blivit i runda slängar 45st sen 1901/02. Well done there..

However, nu på senare tid har AC Milan genomgått en smärre förvandling. Att italienska ligan varit lite av en elefantkyrkogård as of late är inte någon hemlighet, och dessa elefanter är mycket förtjusta i just AC Milan. Bara de senaste säsongerna har elfenbensprydda storheter som Emerson (32), Gianluca Zambrotta (32), Andriy Shevchenko (32), Giuseppe Favalli (37) och Ronaldinho (blygsamma 29), den sistnämnda i tragiskt tidig ålder, dessvärre, travat in på Milanello för att under ett par sista år få uppleva det där mysiga med fotboll, donnas, tiramisu och kanske någon match i Europa.

Många skulle säkert även vilja nämna David Beckham i detta sällskap, men eftersom han bara är på lån och, i dagsläget, snart vänder tillbaka till USA utelämnas han.

Elefanterna som kommer utifrån är dock i gott sällskap. I den rödsvarta truppen finns sedan ett par år t.ex på målvaktssidan Dida (35), Zeljko Kalac (36) och påläggskalven Christian Abbiati (32).

På backsidan hittar vi Paolo Maldini (40, men som sagt, evigt ung), Alessandro Nesta (32), samt Kakha Kaladze (31), och sedermera på mittfältet Massimo Ambrosini (31), Gennaro Gattuso (31) och Clarence Seedorf (32).

I anfallsblocket finner vi Filippo Inzaghi (35). Överelefant och självutnämnd tap-in-direktör.

Imponerande samling, inte sant?

Hur har det då gått för AC Milan och deras elefanter de senaste säsongerna?

Tja, 2006/07 hamnade Champions League-bucklan hos AC Milan. Ett AC Milan som då slutade nätta 36 (trettiosex) poäng efter ligamästarna, lokalrivalerna Inter. Vill man vara näsvis och räkna med AC Milans 8 minuspoäng de fick börja med efter diverse oklara (läs: korrumperade) affärer så blir det 28. Pick your favourite.

Värt att nämnas är att AC Milans finalmotståndare 2007, Liverpool, slutade 21 poäng efter ligamästarna Manchester United samma säsong. Clash of the Champions indeed...

Efter detta har det varit lite mer kämpigt. Säsongen efter fick Rossoneri-fansen nöja sig med Europeiska Supercupen (spelas mellan CL-vinnaren och UEFA Cup-vinnaren) efter seger mot Sevilla, och VM för klubblag efter 4-2 mot Boca Juniors.

Ligaspelet gick... sådär, till Mathieu Flamini's förmodade besvikelse. 21 poäng efter, återigen, Inter som tog ytterligare en scudetto, och i Champions League blev det respass i åttondelsfinalen mot Arsenal, whereas Coppa Italia även den tog slut i åttondelen mot... Catania.

I skrivande stund har AC Milans Coppa Italia-äventyr tagit slut, även detta år i åttondelen, men denna gång mot Lazio, man ligger 11 poäng efter Inter i ligaspelet med 25 omgångar spelade och i den ytterst glamourösa UEFA-Cupen stöttes det på patrull igår, i den tyska formen av Werder Bremen. För övrigt utlösande faktor till detta inlägg.

Well done indeed.



Rubriken till detta inlägg utlovade "andra trevligheter". Det blev visst bara gloating.

Är det någon som kommer ihåg den gamla Ringnes-reklamen där en ung, tvålfager, lusekoftebärande svärsmorsdröm och hans morfar är ute och vandrar i bergen, och de stannar vid en klippavsats. Dialogen går ungefär så här;

Morfar: Er det ikke fantastisk, Olav (vi kallar honom Olav)?

Olav: Pscch... pust... Jo!

M: Guleböj, brusefåtölj, rusbrus, pattedyr.

(Detaljerna i föregående textrad är lite oklara...)

O: Men du vel ikke slepet noe øl hele veien opp hit, bestefar?

M: Nei da, ikke jeg!

Därefter klappar Morfar på Olavs ryggsäck som naturligtvis klirrar och är full med Ríngnes. Trots idogt sökande har inte hittat nåt klipp så this is as good as it gets, so what, big deal, wanna fight about it?



MEN! Nu är det i huvudsak inte Ringnes detta inlägg ska handla om. Jag har just bevittnat en re-make. Fast den här gången handlar det inte om Ringnes. Det handlar om leverpastej. Mills leverpastej. No problem there, right?

Wrong.

Scenario: Man och kvinna, bergsvandring, klippavsats. Även här är detaljerna kring dialogen lite oklara.

Kvinna: Vil du ha en smørgås med leverpostei?

Man: Åååh jeg skulle bære deg hele veien ned hvis du hade en smørgås med leverpostei og stekt bacon på.

Kvinna, kvittrande: Okay!

Man: Skal du steke bacon heroppe?

Kvinna: Nei da!

Varpå hon håller upp en ask med leverpastej som har baconbitar ovanpå pastejen. Baconbitar. På leverpastej.



Ibland undrar jag vad fan jag gör i det här landet.

Efter att ha tagit ett par steg längre in i vad som av The Sun's systertidnings odiskutabla expertis skulle beskrivas som "riskzonen för att bli alkoholist" tillsammans med mina norska vänner Mandagsøl och Tirsdagsøl har har denna dag mest ägnats åt att reflektera över den generaldirektörsutskåpning som Zlatan, The Not So Special One och deras petty chums  fick utstå på San Siro igår kväll. När jag gäspat klart åt nämnda inte så speciella figurs senaste bortförklaring och satt mig på bussen för att åka till kneg bestämde jag mig för att försöka bestämma om 0-0 var ett bra eller dåligt resultat, men kom egentligen bara fram till det alla redan har kommit fram till nån gång; Systemet för att ta sig vidare i Champions League är ett mycket märkligt sådant. Dock tänker jag inte raljera något i kring det hela, finns vidare intresse så rekommenderar jag UEFA CL:s regelverk artikel 7, sidan 10.

Åter till matchen. Carrick och Fletcher käkar upp Inters mittfält. Davide Santon har, av förklarliga skäl, mycket jobbigt med en viss Cristiano Ronaldo, Patrice Evra Pizarro och Ji-Sung Park Cortes raidar den  vänsterkanten som om den vore en aztekisk strandremsa. Själv står jag bara och väntar på att första bollen ska få smaka nät och när Ronaldo når högst på en hörna och Julio Cesar gör en mycket svettig räddning på linjen har jag redan hunnit släppa ut målvrålet...

Men som, förhoppningsvis, bekant blir det inget mål. Inte i andra halvlek heller. 0-0. Retur om två veckor. Måste planera jobbschemat...



Veckans don't i arbetslivet; Om någon frågar vad det är för material i ett smycke och 1. du vet inte och 2. det är inte i guld, säg inte att det är guld. Speciellt inte om det är i kirurgiskt stål.

Åh, en annan sak...

Har fastnat i begäret. I ett par år har jag hållt mig reasonably clean, med endast, relativt, sporadiska återfall. Men säg den som inte får ett par sådana? Det är en process, har jag hört. Men till vilket pris?

Anyway, jag har nu släppt taget. Suget är för starkt och strömmar likt Niagarafallen på speed och rohypnol genom hjärna, torso, centralt nervsystem och samtliga extremiteter mest hela tiden och hemsöker mig i både dagliga och nattliga drömmar.



Så... om det är någon som vill spela biljard så är det bara att lyfta luren.

Sitter och glanar på tv:n när Little Steven äntrar Sen Kveld med Thomas och Harald  klädd i något som ser ut som något man lägger under julgransfoten alt. något av pakistanskt ursprung som skulle kunna vara uppe för diskussion om importbojkott, så nu har jag tappat tanken på hela mitt ursprungliga tema till det här inlägget...

7 poäng. Nästan 8 om man räknar med målskillnaden. Givetvis menar jag avståndet ner till Liverpool (other aliases; Pool, Bin dippers, Los Liveros) som tidigare idag bara fick en pinne mot The Massive Club. Och detta andrum kommer precis innan Champions League-stöket sätter igång igen, för vår del på tisdag på San Siro mot Zlatan, The Not So Special One och inte minst Cristian Chivu som fanns i backlinjen i det Roma-lag som kom och tittade på uppvisning förra säsongen.

Det är nästan så att saker och ting börjar se lite för bra ut. Om vi får Swansea i FA-cupen nu så blir det nog fest med karp och lamm i dagarna tre...



Ah, flyt. Welcome back, you elusive little bugger. How was St. Elsewhere?

Sitter och ögnar igenom bandönskningar till Metaltown. 33 önskande har plitat ner Raunchy. 33!?

För er som är obekanta med dem så är det iallafall ett danskt band som spelar en blandning av metalcore, thrash- och melodic death metal, och som besöker Sverige ungefär lika ofta som norrmän, Champions League-finalen och mördarbin.

21:a maj är det dock dags. Den här gången ska det banne mig faaan upplevas.




 

Hänt mycket laughable den senaste tiden. Robbie Keane återgång till Tottenham t.ex en sak. Liverpools exodus ur FA-cupen är en annan. Min och sambos hemfärd från jobb innehållande svenska meningar som skulle tvinga ner Björn Ranelid i harakiri-position. Jonas Gahr Stöhres (ja, jag vet att det är ett svenskt ö...) bekräftan om kompromiss angående ett lagförslag som får FRA-lagen att blekna likt ett par mockasiner i ett bad med kungsvatten (kungsvatten). Det sista är dock mer laughable på ett irriterande sätt...

Fortfarande vansinnigt torrt på tickets-fronten. Prodigy verkar få underhålla en partynödig pöbel exklusive yours truly. Yours truly är mycket irriterad över detta. Sonic Syndicate fick också bita i det sura äpplet igår. Och Deathstars. Och det där tredje bandet som också spelade. Dock saknas det inte alternativ att komma tillbaka på banan med. Volbeat t.ex.

Fylledirektörn fyllde ojämnt häromdagen. Kan man nåt annat än med tre gevärsskott salutera en person som när han får frågan vad han vill ha till valfri födelsedagslunch svarar "korv stroganoff"? Måste införskaffa ett gevär. Bättre sent än aldrig som flickan sa. Eller som det heter. Eller som man brukar säga. Pick your favourite.

För övrigt är det vansinnigt långt kvar till nästa Grand Slam-turnering, French Open kastar inte loss förrän i mitten av maj. Fick ju rejält blodad tand under Australian Open med matcher som Nadal vs. Verdasco t.ex. Tyvärr missade jag själv dock finalen då jag var gästarbetande skogsbonde at the time. Bildbevis för detta finns i tidigare inlägg.



Kom ihåg att fildelning är olagligt.



Åh. Bilderna i tidigare inlägg är förstorade miniatyrer. Därav den relativt oklara bildkvaliteten. Det kan dock lätt avhjälpas med ett enkelt klick på respektive kort.

Jag har den djupaste respekt för skogsarbetare. Efter att ha vaknat i den obligatoriska, om än något lättare än den vanliga Londonvarianten, morgondimman i byttes snart nämnda töcken mot slit och släp av nerhuggna träd i alla möjliga färger och former, och när jag säger det menar jag att alla var björkar.

Liverpool? Tottenham? Liverpool?

Liverpool för att de köpte en hajpad, slightly-above-average, big-game-bottling irländare, (other aliases; Robbie Keane) som redan tidigare under sin sejour i Inter bevisat att han inte håller i en storklubb, för ett galet överpris på £20m?

Eller Tottenham som nu köper tillbaka en spelare som klart och tydligt ville lämna (transfer request nämndes) för ett visserligen rimligare pris (£12m) men som lär ha en klart stukad relation med fansen. Och som dessutom inte är särskilt bra längre.



... men med tanke på vad jag skrivit om Tottenham och deras sloppy seconds i tidigare inlägg så tänker jag skratta åt Tottenham.