vindikta

Efter att ha bokstavligen tuggat sönder ett gäng arma själar på Betapet, sett Brann komma undan med hands-ekvivalentet till presidentmord och lappat ihop en sambo som trancherat upp sin egen högertumme är jag nästan redo att göra dagsbokslut.

Förra veckan avslutades för övrigt på ett kanontrevligt sätt. I lördags stod United för säsongens bästa halvlek och hämtade upp 0-2 till vinst 5-2 för er som mot förmodan missat det. Ett par öl och lite Dennis Kebab i kistan senare var det storljug och balkonggrillning starring Schtefan Norell och Frisör-Jonas. Dr Rödljus och Häkkinen, det gamla strävsamma samboparet, var också på plats.

För att toot my own horn lite grand så har jag gjort succé hos leveransdirektörerna hos Posten på jobbet. Tidigare har det varit en amerikan förbi ett par gånger. Han höll på att smälla av när jag gissade att han gillade hockey och var från Boston, vilket han gjorde och var. Jag misstänker att han för en sekund glömde att han hade Bruins-keps på sig...

Anywho, idag var det en norrman förbi. Han pratade dalmål eftersom han dejtat en dalkulla back in the days och blev vansinnigt pratsugen när han insåg undertecknads ursprung. Han lovade att komma tillbaka med fler kartonger och historier.



När jag bodde i vad Tore Kullberg kallade Sveriges Framstjärt i senaste episoden av "Grillad" basunerades det ofta ut, både bland inhemskingar och uthemskingar, att det är Europas mest segregerade stad. Huruvida det är sant eller inte är jag fel person att avgöra, men sure, visst fanns det tecken. Men nuvarande hemstad är i ärlighetens namn inte mycket bättre på den punkten. Västra sidan är väldigt mycket blekare än sin östra motsvarighet, if you lot catch my drift. Men den är trevlig och mycket söndagspromenadsinbjudande. Efter 1 juni vet vi vilken av sidorna som får tillökning.



Just för tillfället har Mike Rowe blåst upp (ja, blåst upp) en ko och ska snart till att flå den. Dirty Jobs, alltså. Fucking hell.