vindikta

Efter att ha bokstavligen tuggat sönder ett gäng arma själar på Betapet, sett Brann komma undan med hands-ekvivalentet till presidentmord och lappat ihop en sambo som trancherat upp sin egen högertumme är jag nästan redo att göra dagsbokslut.

Förra veckan avslutades för övrigt på ett kanontrevligt sätt. I lördags stod United för säsongens bästa halvlek och hämtade upp 0-2 till vinst 5-2 för er som mot förmodan missat det. Ett par öl och lite Dennis Kebab i kistan senare var det storljug och balkonggrillning starring Schtefan Norell och Frisör-Jonas. Dr Rödljus och Häkkinen, det gamla strävsamma samboparet, var också på plats.

För att toot my own horn lite grand så har jag gjort succé hos leveransdirektörerna hos Posten på jobbet. Tidigare har det varit en amerikan förbi ett par gånger. Han höll på att smälla av när jag gissade att han gillade hockey och var från Boston, vilket han gjorde och var. Jag misstänker att han för en sekund glömde att han hade Bruins-keps på sig...

Anywho, idag var det en norrman förbi. Han pratade dalmål eftersom han dejtat en dalkulla back in the days och blev vansinnigt pratsugen när han insåg undertecknads ursprung. Han lovade att komma tillbaka med fler kartonger och historier.



När jag bodde i vad Tore Kullberg kallade Sveriges Framstjärt i senaste episoden av "Grillad" basunerades det ofta ut, både bland inhemskingar och uthemskingar, att det är Europas mest segregerade stad. Huruvida det är sant eller inte är jag fel person att avgöra, men sure, visst fanns det tecken. Men nuvarande hemstad är i ärlighetens namn inte mycket bättre på den punkten. Västra sidan är väldigt mycket blekare än sin östra motsvarighet, if you lot catch my drift. Men den är trevlig och mycket söndagspromenadsinbjudande. Efter 1 juni vet vi vilken av sidorna som får tillökning.



Just för tillfället har Mike Rowe blåst upp (ja, blåst upp) en ko och ska snart till att flå den. Dirty Jobs, alltså. Fucking hell.

Att se sitt lag vinna är alltid sweet. Men, likt billig öl, dåliga ursäkter och russin, lämnar det ibland en sur eftersmak.



Anyway, till nånting helt annat. Äta i sängen. Vilken helt fantastisk upplevelse det är! Tänk att få uppleva samma high av att lyckas med bedriften att inte söla på de vita, nytvättade lakanen iallafall en gång om dagen på t.ex. jobbet. Eller... på bussen. Eller varför inte när man är på banken? Jag vet då att jag utan problem tagit bussen till Falköping and back och öppnat bankkonton på löpande band utan problem om nu så vore fallet.

Det absolut svåraste att äta och inte spilla i sängen är sushi. (Nästan) varenda gång är det små soyaspår eller wasabifläckar på mina allt annat än egyptiska bomullslakan. Lika mycket varenda gång går de aldrig bort, så när de kommer ut ur tvättmaskinen ser det ut som om nån klämt en finne över hela vänstra sidan på lakanet.

Det näst svåraste att äta och inte spilla i sängen är för övrigt kinamat. Nånting speciellt verkar det vara över de här asiatiska köken och vår benägenhet att fyra av ett klassiskt, obrytt careface när det helt plötsligt ligger en bit friterad bläckfisk i sötsur sås och simmar 2 cm från sängkanten. Aldrig fan att den ramlar ner på golvet heller. När man däremot tappar en smörgås med leverpastej på, tro fan att den ligger på golvet. Med pålägget nedåt. Friterad bläckfisk ligger alltid åt rätt håll. På lakanet.

På delad 3:e pallplats kommer knäckebröd, shish kebab och choklad.



Sur eftersmak går alltid att bota. Särskilt lätt botas det med att intaga nåt av ovanstående i horisontell ställning imedan sköna toner strömmar ur högtalarna. Och med sköna toner menar jag till exempel den här;

2-veckors-gränsen verkar ha blivit en vana.



Om två veckor eller så påbörjar jag min 6:e månad i exil. Under dessa månader har jag lärt mig en del saker;

. Pattedyr, rusbrus och rumpetroll är översatt till svenska, i tur och ordning, däggdjur, alkoläsk och grodyngel.

. Påsk innebär näst intill mandatory stadsflykt, helst till fjällen and whatnot.

. Filmen "Scream" heter "Skrik" här. Filmen "Scream 3" heter "Skrik 3".

. Tuborg Lite är en ganska god öl ändå...

. Norsk elitseriehockey är ungefär lika bra som dess promo-videor. (I första bildrutan, lägg märke till namnet på bandet som gör låten.)

. Att "sitta och bärsa" inte betyder "sitta och dricka öl".

. Norska språket gillar engelskan. De använder nästan mer engelska ord än yours truly. Skillnaden är att de norskar till dem. De gillar även tyska. Exempel;

Cut it out = Kutt ut
Alright = Ålreit
Vorspiel = Förfest (På tyska betyder Vorspiel f.ö. förspel. Ja, förspel.)
Nachspiel = Efterfest (På tyska betyder Nachspiel f.ö. rättslig efterföljd.)
Klein = Bakfull alt. tycka att nåt är pinsamt (På tyska betyder Klein f.ö. liten.)

. Svensk musik uppskattas väldigt mycket.

. Norsk rap är... well, you be the judge.



Del 2 coming up...

"99%  av alla människor skulle säga att de älskar Youtube, resten ljuger" skulle ett modifierat Gordon McQueen-citat ha kunnat lyda. På youtube kan man spara favoriter. Jag tänkte bju på några. Förbannat hygglig kille, jag.

Som vanligt är de reptilsnabba med att plocka ner Premier League-klipp från Yootoob. Postar MOTD-videon här för er som fortfarande inte sett the moment.

WHAT A MOMENT!

Federico Macheda är en gosse på 17 år.

Nämnda 17-åring föddes i Rom den 22 augusti 1991. Som 16-åring blev han värvad till the Champions of England, Europe and the World från Lazio, och blev registrerad spelare hos the Champions of England, Europe and the World fr.o.m. den 16 september 2007, varpå han han gick rakt in i U-18-laget och gjorde mål i sin debut, 1-0 mot Barnsley. Mål i debuten minsann. Interesting coincident.

22 augusti 2008 blev signerade Macheda sitt första proffskontrakt med the Champions of England, Europe and the World och spelade, liksom under sin första säsong, i startelvan i U-18-laget, och har även fått spela ett gäng matcher med reservlaget med stor framgång. Detta mynnade ut i en uttagning till A-lagets trupp till matchen den 5 april 2009 mot Aston Villa (prepared!), och en plats på bänken blev det, i sällskap med Ben Foster, Ji-Sung Park, Danny Welbeck, Darron Gibson, Lee Martin och Richard Eckersley.

Strax efter en timme var det dags för Federico att göra entré på Old Trafford, vid ställningen 1-2. Med nummer 41 på ryggen byts han in istället för Nani. Efter 2-2, för övrigt en väldigt fin prestation av en viss Cristiano Ronaldo, är det cue Macheda.

Strax innan kl 19 idag lämnade Federico Macheda sitt första bestående intryck hos oss United-fans. I den 93:e minuten tog han, i straffområdet, emot bollen, fintade upp Luke Young på läktaren och slog förbannat vackert in bollen i Brad Friedels vänstra gavel. 3-2. På övertid. Byns lokala United-pub went up in flames.

2 veckor sen sist. Shit has happened since then. Folk har hälsat på, Sverige har spelat fotboll med varierande resultat, Dr Rödljus har badat i älven som rinner genom byn, D-A-D har spelat.

Shit that has not happened since then; Ruter har börjat hålla tiderna, hundbajset i parkerna har minskat, lön har utbetalats, sushi har ätits.

Varsågoda för den snabba re-cap:en.



Helgfirandet blir så mycket kortare när man ska jobba på lördagar, har jag märkt. Den hårda vägen. Känslan av att komma hem och märka att i princip en hel Premier League-omgång har spelats medan du inte hade en chans att bevittna den har aldrig tidigare upplevts. Jag önskar inte på någon nämnda känsla.

Snart är det påsk. I det här landet innebär påsk att allt blir otroligt "koseligt". Ferie är koseligt, åka på hytta är koseligt, umgås med familjen är koseligt, langrenn är koseligt, det mesta vardagliga blir helt enkelt jävligt koseligt. Detta har naturligtvis sina både för- och nackdelar. Fördelar är att folk är väldigt glada (ja, mer glada än vanligt), det kommer fram massa halvschyst lösgodis istället för den hajmat som vanligtvis prånglas ut, solen ska, enligt rykten, börja visa sig mer frekvent och det sker massa trevliga happenings lite överallt. Nackdelen är dock främst att folk gör allt det här tidigare nämnda koseliga. D.v.s. alla drar från stan.

Och så även jag. För ett par dagar.