vindikta

2 veckor sen sist. Shit has happened since then. Folk har hälsat på, Sverige har spelat fotboll med varierande resultat, Dr Rödljus har badat i älven som rinner genom byn, D-A-D har spelat.

Shit that has not happened since then; Ruter har börjat hålla tiderna, hundbajset i parkerna har minskat, lön har utbetalats, sushi har ätits.

Varsågoda för den snabba re-cap:en.



Helgfirandet blir så mycket kortare när man ska jobba på lördagar, har jag märkt. Den hårda vägen. Känslan av att komma hem och märka att i princip en hel Premier League-omgång har spelats medan du inte hade en chans att bevittna den har aldrig tidigare upplevts. Jag önskar inte på någon nämnda känsla.

Snart är det påsk. I det här landet innebär påsk att allt blir otroligt "koseligt". Ferie är koseligt, åka på hytta är koseligt, umgås med familjen är koseligt, langrenn är koseligt, det mesta vardagliga blir helt enkelt jävligt koseligt. Detta har naturligtvis sina både för- och nackdelar. Fördelar är att folk är väldigt glada (ja, mer glada än vanligt), det kommer fram massa halvschyst lösgodis istället för den hajmat som vanligtvis prånglas ut, solen ska, enligt rykten, börja visa sig mer frekvent och det sker massa trevliga happenings lite överallt. Nackdelen är dock främst att folk gör allt det här tidigare nämnda koseliga. D.v.s. alla drar från stan.

Och så även jag. För ett par dagar.