vindikta

...a-all your colors. All your colors. A-all your colors.



Så går den. Låten som spelas om och om och om igen och sen om och om igen utanför mitt fönster. Själv har jag kontrat med tysk industry, australiensisk electronica och klassisk, svensk blytung metal.



God natt.

Ibland går skit bara inte som man vill.

Äggen kokar för länge, tvättmaskinen slutar aldrig centrifugera och dvd:n du just hyrt för 55 kr börjar hacka 7 minuter från slutet. Vinet är för varmt, skorna är för små, för fula eller för trånga, grannarna övar dj-set genom att hamra samma låt om och om och om igen (och sen om igen!) med början kl 01.30 när du ska upp och jobba. Duschmunstycket havererar.

Efter att i söndags gjort bokslut till en av de mest jävliga helgerna på väldigt länge  vaknades det upp mindre utvilad med utflugen flat mate på måndag morgon med verbala salvor riktade mot allt ifrån bríst på frukostalternativ till den totala ekonomiska katastrof som var nämnda avslutade helg. Förbannat mycket av det som kunde gå fel gick ta mig fan precis helt fel. Ultra-elefant-kassaskåps-Skagerrak-fel. Det ger mig Tourettes.

Så what to fucking do när shit goes pear shape?

Förutom att börja blanda in massa engelska uttryck i ditt annars så helsvenska skriftspråk så kan man till exempel gnälla över spilld mjölk i nån blogg. Det är precis vad jag gör nu. All negativ energi som byggts upp under de senaste dagarna ska härmed vara ute ur systemet och på något sätt inpräntade i ovanstående stycken, meningar, bokstäver.

För att undvika onödig spridning av negativ energi, om du är på väldigt bra humör idag, läs endast det sista stycket.



Steve Martin var på besök i helgen. Det var rasande trevligt.

Efter slit, släp, packande, dammsugande, golvtorkande, fottvättande, sängbärande, bilkörning, utkörning, bortkörning, framkörning, islossning, skottlossning, förlossning och slutligen festmåltidslossning i parken 3 meter utanför dörren tänker jag härmed proklamera mig själv (och Dr Rödljus) inflyttade. Nyinflyttade. Färdiginflyttade.

Så jävla äckligt, äckligt, äckligt jävla skönt.

Allmän inbjudan på the grand tour. Eller the scenic tour. Det är nämligen valfritt.

Vi bjuder på kaffe och storljug.

Såhär i flyttetider skulle jag vilja bjuda på en sång. Tyvärr är min kreativa såväl som min vokalistiska skicklighetsnivå right up there med Des'ree.

Well, iallafall den kreativa. Jag kan dock bjuda på en av mina favoriter från den engelska läktarsångboken;

Adebayooor, Adebayooooor!
Your dad washes elephants,
And your mom's a whore!



In other news, en nyhet som helt slumpmässigt hookar upp med en gammalhet, Antonio Valencia verkar vara ett snubbel på linjen ifrån att ansluta till United. Återstår att se då om Valencia är en lampa eller en soffa. Om ni undrar vad lampor och soffor har med Valencia att göra så ska jag berätta det nu.



...Wait for it...



Jo! Back in 2003 tyckte den dåvarande Valencia-tränaren Rafael Benitez att sportchefen Jesús García Pitarch var skikkelig teit som "köpte en lampa när det behövdes en soffa" när Ricardo Oliveira kom till klubben.

Valencia och Valencia alltså. Hihi. Så fyndigt.

Spenderade söndagen i mycket horisontellt läge i det norska solskenet contemplating my navel och det faktum att jag gick miste om en av de mäktigare festivaluppläggen på väldigt länge. Vänliga själar delade via telenätet med sig av Volbeat- och Pain-smakbitar. Det gjorde både ont och inte ont. Peter Tägtgren avslutade med en fint timad passning när mitt passivt aggressiva gnäll var som värst.

Här är passningen förresten.

För er som föredrar Spotify.

Att ta sig till jobbet tar runt 60 minuter för undertecknad. I runda slängar.

97,6% av tiden avskyr jag verkligen. Att lägga en timme av sitt liv varje dag på att ta sig till jobbet går rakt emot mina principer. En timme av mitt liv varje dag går åt till att ta sig till buss, ta sig vidare till tåg och sedan medelst fotgängeri (som det enligt Horace sällskap säkert inte heter) ta sig till avdelning 159 i Voice-koncernen för att göra skäl för löneslippen.

Frågan som alla självklart ställer sig; finns det då något tillfälle i denna timmeslånga psykiska tortyr som känns trevlig, angenäm och bara allmänt mysig?

Svaret är ja. Efter att man klivit in på stationen, letat sig fram till plattform 7 och validerat sitt icke-existerande kollektivtrafikskort är det dags för färden ner mot perrongen.

Den tar ganska exakt 2 minuter och 11 sekunder, turen nedför rullbandet. Om man nu inte springer förstås.

Men turen nedför rullbandet...

Fan så avkopplande.

Kokain är farligt. Take it to the bank, college kids.



I Mexico har det hittats ett hajlik med ett ton kokain i sig. Diskussionsämnet är därmed givet.


Dr Rödljus: Vafan, de smugglade ju grejorna i hajen. Det var ju inte alls lika kul som jag trodde.

Ich: Det hade ju varit mycket coolare om det hade varit säg en smuggelbåt som kapsejsat ner i det stora blå och hajen sedan satt i sig det där tonnet med kokain som om det vore ett kex.

Dr Rödljus: Eller hur. En speedad haj. Är det nåt man behöver det eller?

Jag har en ny flat mate.



Han är en bakåtsträvare av sällan skådat slag, iallafall i sin åldersklass. När alla de andra barnen lyssnar på allt ifrån Lady Gaga-infekterad hitmusik till blytung göteborgsmetal vevar detta Roslagsorginal helst av allt igång sin visserligen fiktiva, men ändå på något sätt närvarande, grammofonspelare. Ola Magnell och allas vår favorithycklare nummer ett Mikael Wiehe är vanligt förekommande inslag. Eller valfri låt från valfritt år före 1995.

På CV:t, meritlistan och the honour board finns hittills svårslagna bedrifter som spontant nakenbad i Akerselva under en utekväll, drunken dialling av astrofysiska mått, internationellt erkänd oförmåga att få en snusprilla att stanna kvar under läppen, tillagande av en av de mest oätbara brunsåser som skådat dagens ljus, berättande av fler och värre fyllehistorier än en viss Canadaemigrant (no names mentioned), oanade och otaliga varianter av den gastronomiska klassikern Korv med Bröd samt en klassisk ursäkt till den bilförare som 26 sekunder tidigare kört på honom.



Och när han är full ser det ut som om han har konstant värk i hela kroppen.

Det är Antonius Proximo, superbt gestaltad av Oliver Reed i en inte helt okänd Ridley Scott-rulle, som använder de orden när resan till Rom står för dörren.

Passande ord för tillfället. Jag ska nämligen också åka till Rom. Men inte för att slåss mot Scipio Africanus eller ha ihjäl nån kejsare, utan för att se fotboll.

Flyg och hotell är i skrivande stund bokat. Flyg går till Pisa (lutar, remember?), därefter blir det tåg till Rom, och sedan väntar Espresso, Grappa, Bruschetta, Spagetti Vongole och Nastro Azzurro i drivor.



Och du som gjorde det här möjligt; Du är bäst. Och finast.

Detta inlägg hade även kunnat heta "Att bli sambo med Dr Rödljus", men det gör det inte. Ser dock oerhört mycket fram emot detta. Han är nämligen inte bara en trevlig kille, han har en XBOX360 också.

Nowadays kretsar min vardag mycket runt praktiska detaljer angående en resa söderöver. Inte vilken resa som helst, utan en sån där resa som gör det värt att arbeta bort soliga dagar sommaren igenom för att tjäna tillbaka pengarna som gick åt. Detaljerna är, obviously, inte helt klara, men man kan så smått börja ana vartåt det lutar.

Helgen har gått i fattig-hjonets tecken då Nordeas automat först visade fingret och sen slukade mitt kort. Att manuellt hämta pengar på banken gick inte heller då plikten kallade under bankens öppettider. 4 felaktiga kodtryckningar hette det, enligt hon på banken som garanterat sitter ensam i ett hörn i fikarummet för att ingen står ut med hennes förbannade skittrista jävla attityd. 4 st? Själv trodde jag att 3 var den magiska gränsen, men tydligen är det 4. I varje fall i The Land of Bitter, Rude and Loudly-Sighing-at-Your-Every-Word Bank Clerks. Ointressant egentligen, då detta aldrig har hänt. Nåväl, en vecka ska det ta att få ett nytt, så jag räknar med att få det nån gång i månadsskiftet.



Igår vann vi igen. 2-0. City are shit, and that's a fact

Efter att ha bokstavligen tuggat sönder ett gäng arma själar på Betapet, sett Brann komma undan med hands-ekvivalentet till presidentmord och lappat ihop en sambo som trancherat upp sin egen högertumme är jag nästan redo att göra dagsbokslut.

Förra veckan avslutades för övrigt på ett kanontrevligt sätt. I lördags stod United för säsongens bästa halvlek och hämtade upp 0-2 till vinst 5-2 för er som mot förmodan missat det. Ett par öl och lite Dennis Kebab i kistan senare var det storljug och balkonggrillning starring Schtefan Norell och Frisör-Jonas. Dr Rödljus och Häkkinen, det gamla strävsamma samboparet, var också på plats.

För att toot my own horn lite grand så har jag gjort succé hos leveransdirektörerna hos Posten på jobbet. Tidigare har det varit en amerikan förbi ett par gånger. Han höll på att smälla av när jag gissade att han gillade hockey och var från Boston, vilket han gjorde och var. Jag misstänker att han för en sekund glömde att han hade Bruins-keps på sig...

Anywho, idag var det en norrman förbi. Han pratade dalmål eftersom han dejtat en dalkulla back in the days och blev vansinnigt pratsugen när han insåg undertecknads ursprung. Han lovade att komma tillbaka med fler kartonger och historier.



När jag bodde i vad Tore Kullberg kallade Sveriges Framstjärt i senaste episoden av "Grillad" basunerades det ofta ut, både bland inhemskingar och uthemskingar, att det är Europas mest segregerade stad. Huruvida det är sant eller inte är jag fel person att avgöra, men sure, visst fanns det tecken. Men nuvarande hemstad är i ärlighetens namn inte mycket bättre på den punkten. Västra sidan är väldigt mycket blekare än sin östra motsvarighet, if you lot catch my drift. Men den är trevlig och mycket söndagspromenadsinbjudande. Efter 1 juni vet vi vilken av sidorna som får tillökning.



Just för tillfället har Mike Rowe blåst upp (ja, blåst upp) en ko och ska snart till att flå den. Dirty Jobs, alltså. Fucking hell.

Att se sitt lag vinna är alltid sweet. Men, likt billig öl, dåliga ursäkter och russin, lämnar det ibland en sur eftersmak.



Anyway, till nånting helt annat. Äta i sängen. Vilken helt fantastisk upplevelse det är! Tänk att få uppleva samma high av att lyckas med bedriften att inte söla på de vita, nytvättade lakanen iallafall en gång om dagen på t.ex. jobbet. Eller... på bussen. Eller varför inte när man är på banken? Jag vet då att jag utan problem tagit bussen till Falköping and back och öppnat bankkonton på löpande band utan problem om nu så vore fallet.

Det absolut svåraste att äta och inte spilla i sängen är sushi. (Nästan) varenda gång är det små soyaspår eller wasabifläckar på mina allt annat än egyptiska bomullslakan. Lika mycket varenda gång går de aldrig bort, så när de kommer ut ur tvättmaskinen ser det ut som om nån klämt en finne över hela vänstra sidan på lakanet.

Det näst svåraste att äta och inte spilla i sängen är för övrigt kinamat. Nånting speciellt verkar det vara över de här asiatiska köken och vår benägenhet att fyra av ett klassiskt, obrytt careface när det helt plötsligt ligger en bit friterad bläckfisk i sötsur sås och simmar 2 cm från sängkanten. Aldrig fan att den ramlar ner på golvet heller. När man däremot tappar en smörgås med leverpastej på, tro fan att den ligger på golvet. Med pålägget nedåt. Friterad bläckfisk ligger alltid åt rätt håll. På lakanet.

På delad 3:e pallplats kommer knäckebröd, shish kebab och choklad.



Sur eftersmak går alltid att bota. Särskilt lätt botas det med att intaga nåt av ovanstående i horisontell ställning imedan sköna toner strömmar ur högtalarna. Och med sköna toner menar jag till exempel den här;

2-veckors-gränsen verkar ha blivit en vana.



Om två veckor eller så påbörjar jag min 6:e månad i exil. Under dessa månader har jag lärt mig en del saker;

. Pattedyr, rusbrus och rumpetroll är översatt till svenska, i tur och ordning, däggdjur, alkoläsk och grodyngel.

. Påsk innebär näst intill mandatory stadsflykt, helst till fjällen and whatnot.

. Filmen "Scream" heter "Skrik" här. Filmen "Scream 3" heter "Skrik 3".

. Tuborg Lite är en ganska god öl ändå...

. Norsk elitseriehockey är ungefär lika bra som dess promo-videor. (I första bildrutan, lägg märke till namnet på bandet som gör låten.)

. Att "sitta och bärsa" inte betyder "sitta och dricka öl".

. Norska språket gillar engelskan. De använder nästan mer engelska ord än yours truly. Skillnaden är att de norskar till dem. De gillar även tyska. Exempel;

Cut it out = Kutt ut
Alright = Ålreit
Vorspiel = Förfest (På tyska betyder Vorspiel f.ö. förspel. Ja, förspel.)
Nachspiel = Efterfest (På tyska betyder Nachspiel f.ö. rättslig efterföljd.)
Klein = Bakfull alt. tycka att nåt är pinsamt (På tyska betyder Klein f.ö. liten.)

. Svensk musik uppskattas väldigt mycket.

. Norsk rap är... well, you be the judge.



Del 2 coming up...

"99%  av alla människor skulle säga att de älskar Youtube, resten ljuger" skulle ett modifierat Gordon McQueen-citat ha kunnat lyda. På youtube kan man spara favoriter. Jag tänkte bju på några. Förbannat hygglig kille, jag.